mental istid?
Okej...WTF??!!!!
snö...på påsk?!
tänker på de stackars tiggande påskkärringarna till helgen, pulsandes genom snön som små baltiska flyktingar...tänk om de fryser ihjäl!
jaja..more candy for me!
På onsdag åker dessutom gipset bort och jag kan leva som en normal människa igen...!!
Skum helg.
en fråga...har killar blivit de nya kvinnorna?
vi hade inte setts på länge, efter de vanliga "artigheterna" och lite käk, så var det som vanligt..
det räckte med en blick så sågs vi inne på toan, kapprummet, eller vart som helst där vi fick vara ensamma.
bara blickar, inga ord behövdes, fast det kändes som en evighet sen sist....det fanns bara där..
en tyst överenskommelse vi haft i åratal, och jag var så oerhört nöjd med det vi har...
dagen efter...
"du, vad håller vi på med igentligen?"
jag tittar förvirrat upp på honom.. där han står i dörröppningen
"va?!"
han går närmare, och stänger dörren..
"ja,hela den här, du-jag grejjen, att vi alltid hamnar tillbaka hos varandra..."
Jag tittar på honom som en treåring tittar på ett kretskort, och sträcker mig efter tröjan..
"ööhh..jag tror inte riktigt jag förstår vad du menar..."
"har inte du känslor för mig?"
resten av samtalet behöver jag inte utelämna, men.....
det är börjar bli "the story of my life"...
vad har hänt med killar?
är det bara jag som blir rädd för den här utveckligen?
visst, jag tycker det är jätteskönt att killar också kan prata känslor när det behövs,
men Come on!!
Det behöver inte bli ett Oprah-avsnitt så fort sex kommer in i bilden!
Sex komplicerar inte saker och ting...känslor gör det...
för att citera samantha: "I have to get married or move!"
"so, Its a show about three hookers and their mom?"
snö...på påsk?!
tänker på de stackars tiggande påskkärringarna till helgen, pulsandes genom snön som små baltiska flyktingar...tänk om de fryser ihjäl!
jaja..more candy for me!
På onsdag åker dessutom gipset bort och jag kan leva som en normal människa igen...!!
Skum helg.
en fråga...har killar blivit de nya kvinnorna?
vi hade inte setts på länge, efter de vanliga "artigheterna" och lite käk, så var det som vanligt..
det räckte med en blick så sågs vi inne på toan, kapprummet, eller vart som helst där vi fick vara ensamma.
bara blickar, inga ord behövdes, fast det kändes som en evighet sen sist....det fanns bara där..
en tyst överenskommelse vi haft i åratal, och jag var så oerhört nöjd med det vi har...
dagen efter...
"du, vad håller vi på med igentligen?"
jag tittar förvirrat upp på honom.. där han står i dörröppningen
"va?!"
han går närmare, och stänger dörren..
"ja,hela den här, du-jag grejjen, att vi alltid hamnar tillbaka hos varandra..."
Jag tittar på honom som en treåring tittar på ett kretskort, och sträcker mig efter tröjan..
"ööhh..jag tror inte riktigt jag förstår vad du menar..."
"har inte du känslor för mig?"
resten av samtalet behöver jag inte utelämna, men.....
det är börjar bli "the story of my life"...
vad har hänt med killar?
är det bara jag som blir rädd för den här utveckligen?
visst, jag tycker det är jätteskönt att killar också kan prata känslor när det behövs,
men Come on!!
Det behöver inte bli ett Oprah-avsnitt så fort sex kommer in i bilden!
Sex komplicerar inte saker och ting...känslor gör det...
för att citera samantha: "I have to get married or move!"
"so, Its a show about three hookers and their mom?"
Kommentarer
Trackback
