mansgrisen

vissa antidepressiva läkemedel gör detta...jag säger inte att jag äter några sådana, 
men finns det en chans att kroppen på något sätt utsöndrar liknande medel när allting blir för mycket?

det är visserligen ett väldigt milt exempel, men ett läkemedel som cipramil tex. hindrar en deprimerad människa från att verkligen sjunka till botten av depressionen, med den lilla sideffekten att man då inte heller riktigt kan känna höjdpunkterna....

ett mellanläge...putting it in neutral on a standard H...
är det värt det?


allting Är så skumt......allting..Känns så skumt...

Jag tog en promenad idag efter att ha gjort klart mina prov (i Socialpsykiatri och Företagsekonomi.)
tittade på juleljusen och på folk...
folk i förhållanden, pussades och höll handen.

förut såg jag på sånt med en torr humor och bitterhet...kanske lite sorgsenhet.
nu...ingenting.
jag vet inte varför.
jag är inte där än, jag har inte hittat nån.
eller, jo, jag har väl hittat flera, och hur skönt det än har varit att då och då somna med en arm runt sig...
så är jag inte där än.
"Im not done baking."

det har hänt så fruktansvärt mycket det senaste året, att jag vet inte om mitt huvud (läs:hjärta) klarar mer.

är det därför denna period av likgiltighet har satt in?
som ett slags naturligt läkemedel, för att jag ska kunna andas och kunna fokusera på det som är viktigt, på det som kommer spela nån roll i framtiden?

jag vill skriva, jag vill lära mig saker, uppleva saker och jag vill komma ut på andra sidan en starkare, smartare och mer självsäker människa.
Och det måste jag göra ensam.
"Im not done baking. "