flyttflyttflyttflyttflyttflytt......flyt?
det är dags för förändring, nytt år, nytt liv, ny lägenhet....ny blogg.
nu grisar vi oss här istället:
http://mansgrisforever.blogspot.com
nu grisar vi oss här istället:
http://mansgrisforever.blogspot.com
när hoppet sprider sig
Mhm......varför är det varmt i magen?
är magsåret tillbaka?
Jag har ryckningar i kinderna...
nä, vad läskigt det här var, och varför klappar hjärtat så himlans mycket?
Det är säkert hjärtproblemet.
men...varför är jag så lätt i huvudet? drack jag igår?
Jaha, då får man väl en stroke också....satans skitkropp..
Konstigt, det där skämtet pappa sa var ju faktiskt lite roligt... är jag arg? är det därför jag visar tänderna?
Gud vilken god cigg det där var! har jag nytt märke? har nån gett mig hasch?
jaha, så dör man väl av en överdos istället. allt fint: "politiker-dotter död av multipla droger i blodet, befaras langa till barn i förort" bra sätt att göra sin sorti.
men, nä...så var det inte....
kanske bara är det att....
jag är glad.
är magsåret tillbaka?
Jag har ryckningar i kinderna...
nä, vad läskigt det här var, och varför klappar hjärtat så himlans mycket?
Det är säkert hjärtproblemet.
men...varför är jag så lätt i huvudet? drack jag igår?
Jaha, då får man väl en stroke också....satans skitkropp..
Konstigt, det där skämtet pappa sa var ju faktiskt lite roligt... är jag arg? är det därför jag visar tänderna?
Gud vilken god cigg det där var! har jag nytt märke? har nån gett mig hasch?
jaha, så dör man väl av en överdos istället. allt fint: "politiker-dotter död av multipla droger i blodet, befaras langa till barn i förort" bra sätt att göra sin sorti.
men, nä...så var det inte....
kanske bara är det att....
jag är glad.
för jag behövde må sämre.....
I lördags hade jag väldigt roligt!
Kryssning med boysen, spelning med Du och Jag , rolig karaoke, och ja, tillochmed lite hångel!
för en gångs skull tog jag det ganska lugnt, och var inte fullast (sneglar mot Jockes håll)
blev lite sent, somnade runt 04, ganska trött men nykter och glad!
05.30- vaknar och mår otroligt illa, tänker att det är sjögången eftersom det har blåst storm hela natten. dricker vatten och resorb och lägger mig igen...
10 min senare kaskad-kräks jag på toan.
jaja..har aldrig varit sjösjuk, nu har jag kräkts och mår lite bättre..kanske är så här det är?
hela dagen spenderas i en mörk hytt, drickandes vatten och kräkandes var tionde minut.
Jonas är underbar, köper ramlösa och klappar på mig.
När det är ungefär två timmar kvar till landgång, och jag bara mår sämre och sämre (kräks galla och blod och är blå om läpparna på slutet) så ger jag upp, och ber Jonas kolla om det finns en läkare på båten, eller om dom kan fixa så det finns en när vi kommer i hamn?
Läkar-tjejerna kommer till hytten, och frågar ut mig och vad som har hänt. Jag hör på deras röster att dom har sett och hört allt, men de är snälla och rara och undrar om jag kan ta mig till sjukhytten?
försöker... svar: Nej. benen bär inte.
rullstol.
tårar upp lite när jag tänker på att jag ska rullas genom färje-korridorerna som världens alkoholist, i mjukiskläder och med kräkspåsen i högsta hugg.
men tjejjerna förstår och rullar mig bakvägen (hahah...dirrty...bakvägen)
prover och vätskedropp, värmefiltar, febertermometrar, pinsamma frågor och fyllon som försöker ta sig in. kräkspåsar och förstående vänner.
Grabbarna svänger förbi för att säga hejdå, då har Jonas redan packat mina saker och försöker plocka ut vad jag kan behöva med mig. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom!
skäms och gråter lite när jag börjar kräkas igen.
den ena läkartjejen säger att det är hennes sista dag som AT, nästa dag får hon köra själv, och det enda dom inte hade haft var en diabetiker.
tänker att; jaha, det var ju kul att det här gynnade nån...!
skämtar lite och säger att; ja, mig kan du öva på så mycket du vill!
båten går i land, och ambulanskillarna kommer ombord.
snabbt som attan får dom ner mig till rampen när de konstaterar att mitt blodsocker ligger runt 30.
rampen är blöt och hal, hur fan hade dom tänkt sig det här? jag som inte kan gå på vanlig mark?
då svingar den stora,starka, snygga amulansföraren upp mig i armarna och hoppar över rampen.
(dagens höjdpunkt)
och vi ilar iväg till Sös.
på vägen lyckas jag faktiskt (i sann ellen-maner) dra snuskiga skämt om hur snyggingen inte får in den hela vägen (droppnålen) och fnittnar hintande när han sätter ekg-elektroder på bröstet...eller nåt sånt. sen kräks jag.
han skrattar med hela kroppen, som en stor björn, och jag tror jag är kär. :-)
väl inne på akuten kommer jag inte ihåg så mycket, allt är ett virrvarr av konstiga människor, dropp, nålar elaka blickar och gliringar om kvällen innan.
kommer bara ihåg att jag skäms, är ledsen och förnedrad.
men björnen är med mig hela vägen, håller min hand och förklarar vad dom håller på med.
han hittar en tofs åt mig, och tar bort mitt nagelack (finger ekg-funkar tydligen inte ihop med rött nagellack)
sen försvinner han....
och jag.
vaknar på diabetesavdelningen av att nurse Ratched skriker åt mig och frågar hur mycket jag har druckit, och vad jag har hållit på med.
jag kan inte känna mina fötter.
rabblar mitt personnr 400 ggr, säger mina föräldrars namn och telefonnr, och säger att jag faktiskt inte har druckit något!
dom tror mig inte, förens efter 4 alkoholtester visar 0.00 (vilket det även gjorde på båten)
saknar Jonas och Björnen, och mamma.
sen är jag medvetslös.
vaknar ett dygn senare, känner fortfarande inte fötterna, men jag har slangar överallt.
en snäll svensk-finsk sköterska kommer in med blåbärsoppa och förklarar vad som hade hänt.
"Huurrrrrr, maarrr doo Älllleeenn?"
förmodligen så har jag blivit akut magsjuk under natten.
Och jag, med mitt "logiska" tänkande, tänker att ingen mat-inget insulin = ta inte sprutan
vilket ledde till akut Keton-förgiftning (i stort sett- sockeröverdos)
så, nu är jag hemma efter denna vistelse, förnedrad, sjuk, stickmärken överallt och med en förstörd strupe.
jag är så arg på läkaren och på vissa av sköterskorna som dömde mig på förhand så fort de fick höra ordet finlandsfärja, visst, det finns det anledning till, men man tycker att utbildad läke-personal borde åtminstone lita på testerna?
men jag är också jävligt arg på mig själv, man tycker att efter snart 22 år, så borde jag ha lärt mig allt om det jag lever med, eller?
nu är det recovery på G, och hålla tummarna över att jag kan komma igen i plugget.
(Btw. jag var så uttorkad att de bedövade fötterna för att få in vätske-droppet, därför kände jag dem inte)
vila, vaddå vila?
Trött på att saker bara går runt runt och fortfarande inte tar mig nånstans.
kanske inte fysiskt Nånstans utan mer det där psykiska Nånstans som jag tror att min jävligt rastlösa generation letar efter.
Jag jobbar på, försöker sköta mig så gott det går, och Ja, jag har hellre roligt än tråkigt...är det något konstigt?
enligt dom äldre...tydligen.
det räcker tydligen inte med att göra bra ifrån sig i skolan, betala räkningar och sträva efter nått bättre.
nej.
varför är man inte politiskt aktiv, fackligt aktiv, organiserad och mer driven för att rädda miljön, världen och sälarna?
fy skam, att man vill ta sig en öl redan efter plugget på en tisdag, åka finlandsfärja och sjunga karaoke..
vad gör det för ditt samhälle?
men faktum är, att man orkar inte hur mycket som helst. jag skulle gärna göra mer, verkligen! men just nu är jag 23, men en labil ekonomi och ett labilt psyke som är tillräckligt överhettat med stress för att överhuvudtaget kunna tänka på nåt annat än cirkeln omring mig.
Jag får dåligt samvete när jag ser barn som svälter, Änkor som försöker försörja sig som bärplockare i Baltikum och knappt klarar sig.
men just nu satsar jag faktiskt på att utbilda mig, "klippa mig och skaffa mig ett jobb" som ´gör att jag kan göra tid för dessa saker i framtiden.
Är inte det en bättre långtidssatsning, än att man är utbränd vid 25, och inte kan hjälpa nån?
(men Kudos till er som kämpar, försöker och orkar...det är bara det att jag inte gör det...just nu.)
<----- Mei Lahn
kanske inte fysiskt Nånstans utan mer det där psykiska Nånstans som jag tror att min jävligt rastlösa generation letar efter.
Jag jobbar på, försöker sköta mig så gott det går, och Ja, jag har hellre roligt än tråkigt...är det något konstigt?
enligt dom äldre...tydligen.
det räcker tydligen inte med att göra bra ifrån sig i skolan, betala räkningar och sträva efter nått bättre.
nej.
varför är man inte politiskt aktiv, fackligt aktiv, organiserad och mer driven för att rädda miljön, världen och sälarna?
fy skam, att man vill ta sig en öl redan efter plugget på en tisdag, åka finlandsfärja och sjunga karaoke..
vad gör det för ditt samhälle?
men faktum är, att man orkar inte hur mycket som helst. jag skulle gärna göra mer, verkligen! men just nu är jag 23, men en labil ekonomi och ett labilt psyke som är tillräckligt överhettat med stress för att överhuvudtaget kunna tänka på nåt annat än cirkeln omring mig.
Jag får dåligt samvete när jag ser barn som svälter, Änkor som försöker försörja sig som bärplockare i Baltikum och knappt klarar sig.
men just nu satsar jag faktiskt på att utbilda mig, "klippa mig och skaffa mig ett jobb" som ´gör att jag kan göra tid för dessa saker i framtiden.
Är inte det en bättre långtidssatsning, än att man är utbränd vid 25, och inte kan hjälpa nån?
(men Kudos till er som kämpar, försöker och orkar...det är bara det att jag inte gör det...just nu.)
<----- Mei LahnSvinflunsan..?
Jaha, nu har man gått i tre jävla veckor och varit sjuk.
feber fram och tillbaka, och när man väl tror att skiten är på väg bort så kommer den förbannade frossan.
Pingvin-Ellen som aldrig fryser ligger och skakar under myskläder,raggsockor, fleece-morgonrock och duntäcke.
sen vaknar man och tror man ska svettas ihjäl............kul.
sitter i plugget nu och hoppas att min nästa lektion är inställd, för jag orkar inte gå, men måste.
vill åka hem till mor och far och lägga mig i jacuzzin, det ska jag göra sen iaf.
snart är det oktober och då händer det så otroligt mycket.
prov och uppsatser ska in, kryssning för att kolla på Gevva
pappas födelsedag och tillhörande kalas, och därefter lov och tripp till Sundsvall.
jaja..jag ska försöka bli lite bättre på att uppdatera mig här, menmen...
håll tummarna för att min lärare är sjuk hon med!
feber fram och tillbaka, och när man väl tror att skiten är på väg bort så kommer den förbannade frossan.
Pingvin-Ellen som aldrig fryser ligger och skakar under myskläder,raggsockor, fleece-morgonrock och duntäcke.
sen vaknar man och tror man ska svettas ihjäl............kul.
sitter i plugget nu och hoppas att min nästa lektion är inställd, för jag orkar inte gå, men måste.
vill åka hem till mor och far och lägga mig i jacuzzin, det ska jag göra sen iaf.
snart är det oktober och då händer det så otroligt mycket.
prov och uppsatser ska in, kryssning för att kolla på Gevva
pappas födelsedag och tillhörande kalas, och därefter lov och tripp till Sundsvall.
jaja..jag ska försöka bli lite bättre på att uppdatera mig här, menmen...
håll tummarna för att min lärare är sjuk hon med!
så vacker.
Nu finns inte mormor mer...
jag förstår det inte riktigt....
försöker hålla ihop, för att ta hand om allt mamma inte orkar.
det var så konstigt att se henne.
trots att hon såg fridfull, och sovande ut...så.. var hon liksom inte där.
det är en så konstig känsla som inte går att förklara....det var nästan som om man ville gå runt i rummet, och leta efter henne...det var ju bara ett skal som låg där.
inte mormor.
men, in i det sista så var det hon som bestämde.
hon hade fått nog.
hon sa till mamma på morgonen: "idag så orkar jag nog inte mer"
och så blev det.
"Att det ska vara så tråkigt att dö, när det är så roligt att leva!"
/Mary Arvida Ekström
jag och mamma åker till bryssel, hon på fredag, jag på söndag.
det behöver vi nog.
jag förstår det inte riktigt....
försöker hålla ihop, för att ta hand om allt mamma inte orkar.
det var så konstigt att se henne.
trots att hon såg fridfull, och sovande ut...så.. var hon liksom inte där.
det är en så konstig känsla som inte går att förklara....det var nästan som om man ville gå runt i rummet, och leta efter henne...det var ju bara ett skal som låg där.
inte mormor.
men, in i det sista så var det hon som bestämde.
hon hade fått nog.
hon sa till mamma på morgonen: "idag så orkar jag nog inte mer"
och så blev det.
"Att det ska vara så tråkigt att dö, när det är så roligt att leva!"
/Mary Arvida Ekström
jag och mamma åker till bryssel, hon på fredag, jag på söndag.
det behöver vi nog.
I like living this way, I like loving this way
Michael Jackson - Human Nature från....Thriller tror jag.
Jag måste trots allt, säga att jag är helt...........förkrossad...det...är inte ett tillräckligt beskrivande ord...
Jag är, verkligen förvånad, och lite mindre av vad jag brukade vara..
Han har alltid funnits........!
han...fattas...mig...
Jag måste trots allt, säga att jag är helt...........förkrossad...det...är inte ett tillräckligt beskrivande ord...
Jag är, verkligen förvånad, och lite mindre av vad jag brukade vara..
Han har alltid funnits........!
han...fattas...mig...
insikter..
nähä......det här var ju inge bra.
det som skulle sluta i lite härlig fylla och trevliga minnen,
slutade i ångest, panik och en stor känsla av att vad man än gör så duger ingenting..
var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig...
jaja.....det får vi ta med all jävla skit imorgon.
nu är det jag och min vän rosè som ska samtala..han förstår mig alltid.
dryckesproblem? nä vaddå.....jag är bara svensk...
dra åt helvete.
det som skulle sluta i lite härlig fylla och trevliga minnen,
slutade i ångest, panik och en stor känsla av att vad man än gör så duger ingenting..
var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig...
jaja.....det får vi ta med all jävla skit imorgon.
nu är det jag och min vän rosè som ska samtala..han förstår mig alltid.
dryckesproblem? nä vaddå.....jag är bara svensk...
dra åt helvete.
the king is dead, long live the king....
Vaknade tidigt på fredagen och fick en chock när jag kollade text-tv.
På samma sätt som jag fick höra att Lady Di var död,eller när de första bilderna på twin towers kom upp på tv, så kunde jag inte få min hjärna att förstå att det var sant.
"det måste va ett skämt" "det är är bilder från en film" osv.
men inte.
Michael Jackson är död.
min första skiva var Dangerous.
min första kyss hände med "Rock with you" i bakgrunden.
Och liksom många andra så tycker inte jag att festen riktigt har kommit igång innan man har hört en Jackson låt.
Kalla mig naiv, men jag har aldrig trott på de hemska anklagelserna om honom.
hade han en hemsk uppväxt? visst. Hade han miljoner av trogna fans? absolut. Gjorde han galna val, och umgicks med fel människor? självklart!
men var han pedofil....? jag har otroligt svårt att tro det.
dåligt omdömme...det är nog ganska uppenbart.
men in i det sista, så har jag alltid haft hopp för honom, och nu när han skulle ut på turne igen så jublade jag innombords, och visste att det skulle bli helt jävla otroligt.
för allt till trots så har (enligt mig) MJ aldrig gjort någonting dåligt inom musiken.
mindre bra, absolut! smörig, så innutavhelvete!
men dåligt....aldrig.
men förutom hans geniala musik och scenframträdande, så är det jag kommer bära med mig från Michael Jackson
hans ständiga, och stenhårda optimism.
för genom alla skadaler, tortyr och rabalder, så har han kämpat.
han ville verkligen göra världen till en bättre plats (även om han ibland tänkte lite fel)
han var ärligt upprörd över krig och människorov, och brott mot barn.
jag tror att han verkligen försökte göra allt i sin makt för att sprida glädje och kärlek.
tills vi bröt ner honom.
lite som när jag hörde Tomas DiLeva säga, med bittra ögon "jag har gett upp det det där med regnbågar".
jacksons kropp var sliten, men det han faktiskt dog av förklarar allt...
han dog bokstavligen av ett brustet hjärta.
På samma sätt som jag fick höra att Lady Di var död,eller när de första bilderna på twin towers kom upp på tv, så kunde jag inte få min hjärna att förstå att det var sant.
"det måste va ett skämt" "det är är bilder från en film" osv.
men inte.
Michael Jackson är död.
min första skiva var Dangerous.
min första kyss hände med "Rock with you" i bakgrunden.
Och liksom många andra så tycker inte jag att festen riktigt har kommit igång innan man har hört en Jackson låt.
Kalla mig naiv, men jag har aldrig trott på de hemska anklagelserna om honom.
hade han en hemsk uppväxt? visst. Hade han miljoner av trogna fans? absolut. Gjorde han galna val, och umgicks med fel människor? självklart!
men var han pedofil....? jag har otroligt svårt att tro det.
dåligt omdömme...det är nog ganska uppenbart.
men in i det sista, så har jag alltid haft hopp för honom, och nu när han skulle ut på turne igen så jublade jag innombords, och visste att det skulle bli helt jävla otroligt.
för allt till trots så har (enligt mig) MJ aldrig gjort någonting dåligt inom musiken.
mindre bra, absolut! smörig, så innutavhelvete!
men dåligt....aldrig.
men förutom hans geniala musik och scenframträdande, så är det jag kommer bära med mig från Michael Jackson
hans ständiga, och stenhårda optimism.
för genom alla skadaler, tortyr och rabalder, så har han kämpat.
han ville verkligen göra världen till en bättre plats (även om han ibland tänkte lite fel)
han var ärligt upprörd över krig och människorov, och brott mot barn.
jag tror att han verkligen försökte göra allt i sin makt för att sprida glädje och kärlek.
tills vi bröt ner honom.
lite som när jag hörde Tomas DiLeva säga, med bittra ögon "jag har gett upp det det där med regnbågar".
jacksons kropp var sliten, men det han faktiskt dog av förklarar allt...
han dog bokstavligen av ett brustet hjärta.
ännu en träff till ända...
Så, nu är helgens BF- bravader slut och man lämnas med en tom känsla och en rastlöshet som inte är av denna värld.
har mått oförskämt bra trots allt.
Akutbesök, tyska läkare och medikamenter av olika sort.
Idag mår jag inte alls bra, varje gång jag försöker resa mig så snurrar allt och huvudet får en rush av smärta.
tror inte det är sjukdom, utan det faktum att jag inte har alla underbara BFare runt mig!
Bäst i helgen tror jag ändå var kändischaraderna!
Erikeds beskrivningar:
"fet kille i rosa!" - Barbapappa
"Han är randig och kissemissig!" -Garfield (med obeskrivliga katt-möter Thriller, moves till!)
eller Björns:
"Hon fick inte åka buss!" - Rosa Parks
haha! otroligt bra, hade kunnat leka hela natten!
här kommer lite bilder (som jag har snott) från helgen:
<--kalle förstår inte att eriked klarar av "cowboys from hell"
<---fredrik har en förkärlek för tossiga hattar.
<-- jag förklarar för tessan om tyska läkaren..
<---by my pretty floral bonnet, I will end you!
<--världens finaste Annika!
<-----vi är släkt, och det syns..
<--- hardcore, baby!
<----det finns ingen som fredrik adolvssson.
<---min fina lilla ängel, nu är det inte många dagar kvar.....
har mått oförskämt bra trots allt.
Akutbesök, tyska läkare och medikamenter av olika sort.
Idag mår jag inte alls bra, varje gång jag försöker resa mig så snurrar allt och huvudet får en rush av smärta.
tror inte det är sjukdom, utan det faktum att jag inte har alla underbara BFare runt mig!
Bäst i helgen tror jag ändå var kändischaraderna!
Erikeds beskrivningar:
"fet kille i rosa!" - Barbapappa
"Han är randig och kissemissig!" -Garfield (med obeskrivliga katt-möter Thriller, moves till!)
eller Björns:
"Hon fick inte åka buss!" - Rosa Parks
haha! otroligt bra, hade kunnat leka hela natten!
här kommer lite bilder (som jag har snott) från helgen:
<--kalle förstår inte att eriked klarar av "cowboys from hell"<---fredrik har en förkärlek för tossiga hattar.<-- jag förklarar för tessan om tyska läkaren.. <---by my pretty floral bonnet, I will end you!<--världens finaste Annika!<-----vi är släkt, och det syns.. <--- hardcore, baby!<----det finns ingen som fredrik adolvssson.<---min fina lilla ängel, nu är det inte många dagar kvar.....sick and tired...of always being sick and tired!
jomenvisst serrö!
sjukdom slår ju alltid till när man har som mest att göra, inte har nog med tid för nåt, och fyrahundratrettielva underbara BFare kommer till helgen.
såklart!
jag är en sån karl när jag blir sjuk!
inte när det är allvarligt, då stålsätter man sig och hanterar det.
men när influensa-lunginflammation-förkyld- ont i öronen meseriet slår till,
då blir jag gnällig som fan, tycker så synd om mig själv och vill hem till mamma!
det var roligt på valvakan igår iallafall!
trodde det skulle komma mer folk, men man fick träffa lite släkt och gamla bekanta och dricka öl, så det var kul!
trots resultaten!
+att det var roligt att få ta kristinas valvaksoskuld! tihi!
<------------så här ser jag ut idag......jag lovar...
sjukdom slår ju alltid till när man har som mest att göra, inte har nog med tid för nåt, och fyrahundratrettielva underbara BFare kommer till helgen.
såklart!
jag är en sån karl när jag blir sjuk!
inte när det är allvarligt, då stålsätter man sig och hanterar det.
men när influensa-lunginflammation-förkyld- ont i öronen meseriet slår till,
då blir jag gnällig som fan, tycker så synd om mig själv och vill hem till mamma!
det var roligt på valvakan igår iallafall!
trodde det skulle komma mer folk, men man fick träffa lite släkt och gamla bekanta och dricka öl, så det var kul!
trots resultaten!
+att det var roligt att få ta kristinas valvaksoskuld! tihi!
<------------så här ser jag ut idag......jag lovar...vad ska man säga...
uppenbarligen så tyckte inte världen att jag var cynisk nog....
tack för att du gav mig 3 dagar att prova på drömjobbet, gav mig hopp för framtiden och fick mig att känna mig lite tryggare innan du slet det ifrån mig.
tack.
det är skittråkigt när bortskämda människor klagar om sitt liv på en patetisk blogg......så här kommer bilder som lättar upp vardagen...
jag gå alltid in på den här hemsidan när jag mår piss...hjälper för stunden, speciellt ihop med solsken och en överjävligt stark rom och cola.
alla bilder är från icanhascheezburger.com
tack för att du gav mig 3 dagar att prova på drömjobbet, gav mig hopp för framtiden och fick mig att känna mig lite tryggare innan du slet det ifrån mig.
tack.
det är skittråkigt när bortskämda människor klagar om sitt liv på en patetisk blogg......så här kommer bilder som lättar upp vardagen...
jag gå alltid in på den här hemsidan när jag mår piss...hjälper för stunden, speciellt ihop med solsken och en överjävligt stark rom och cola.
alla bilder är från icanhascheezburger.com
ångest...vad ovanligt.
Jaha..
har varit kattvakt i en vecka nu, och flytt vardagen för att hänga i föräldrarnas lya. har varit jätteskönt.
Igår var jag och farmor borta på sjukhuset för att hälsa på mormor.
hon åkte in för några veckor sen, för att hon inte fick behålla någon form av näring.
ingen bra grej när man är över 85.
2 veckor senare så har hon opererats, petats på, testats och förnedrats utan konreta svar.
trodde vi ja.
nä, en cysta i tolvfingertarmen togs bort och de gjorde en bypass i tarmen.
när de ändå hade henne sövd så kollade de runt lite extra och hittade saker i bukspottkörteln.
fan.
ingenting att göra.
jag tror visserligen att mormor inte ville prata om det för att jag var där..men jag vet också hur svårt det är att säga det stora ordet på C.
hon är dock vid gott mod.
(nu kommer en självisk radda)
jag hatar sjukhus.
jag har inga problem med att gå dit och ta prover eller röntgas, kolla diabetesen och så,det går fort.
men jag klarar inte av sjukhussalar.väntrum.
lukten, ljuden, atmosfären.
Jag blir yr och svimfärdig när jag går längs korridorerna.
när vi var och hälsade på första gången så kräktes jag.
Igår gick allt jättebra!
mormor var relativt pigg, satt och drack te "för första gången på tre veckor". pratade och skrattade, berättade om mitt kusinbarns stundande bröllop..osv, och vi bestämde att jag skulle komma idag också.
nu pratade jag med henne på morgonen...det var inte bra.
hon.mådde.inte.bra.
men jag ska.
jag kanske kräks och gråter. jag kanske mår skit, och illa hela dagen.
men jag ska.
för jag saknar och älskar min mormor, jag vill att hon ska må bra, och tas om hand!
jag tänker inte visa hur jag mår, för jag vill hälsa på henne, och jag vill att hon ska kunna ringa för minsta lilla!
det tänker jag säga till henne idag.
nu har jag packat ihop grejjerna hon ville ha, ska kolla bussen och sen dra mig.
ska bara kräkas först.
har varit kattvakt i en vecka nu, och flytt vardagen för att hänga i föräldrarnas lya. har varit jätteskönt.
Igår var jag och farmor borta på sjukhuset för att hälsa på mormor.
hon åkte in för några veckor sen, för att hon inte fick behålla någon form av näring.
ingen bra grej när man är över 85.
2 veckor senare så har hon opererats, petats på, testats och förnedrats utan konreta svar.
trodde vi ja.
nä, en cysta i tolvfingertarmen togs bort och de gjorde en bypass i tarmen.
när de ändå hade henne sövd så kollade de runt lite extra och hittade saker i bukspottkörteln.
fan.
ingenting att göra.
jag tror visserligen att mormor inte ville prata om det för att jag var där..men jag vet också hur svårt det är att säga det stora ordet på C.
hon är dock vid gott mod.
(nu kommer en självisk radda)
jag hatar sjukhus.
jag har inga problem med att gå dit och ta prover eller röntgas, kolla diabetesen och så,det går fort.
men jag klarar inte av sjukhussalar.väntrum.
lukten, ljuden, atmosfären.
Jag blir yr och svimfärdig när jag går längs korridorerna.
Igår gick allt jättebra!
mormor var relativt pigg, satt och drack te "för första gången på tre veckor". pratade och skrattade, berättade om mitt kusinbarns stundande bröllop..osv, och vi bestämde att jag skulle komma idag också.
nu pratade jag med henne på morgonen...det var inte bra.
hon.mådde.inte.bra.
men jag ska.
jag kanske kräks och gråter. jag kanske mår skit, och illa hela dagen.
men jag ska.
för jag saknar och älskar min mormor, jag vill att hon ska må bra, och tas om hand!
jag tänker inte visa hur jag mår, för jag vill hälsa på henne, och jag vill att hon ska kunna ringa för minsta lilla!
det tänker jag säga till henne idag.
nu har jag packat ihop grejjerna hon ville ha, ska kolla bussen och sen dra mig.
ska bara kräkas först.
när bubblan spricker.
När man har varit en längre period på ett och samma ställe som invaggas man i nånslags säkerhet, ni vet, en slags bekvämlighet och vardag.
Man känner folk, hittar överallt, man vet när sophämtning och vattenpåfyllning är, folket runt omkring en har en historia man känner till. man nickar åt människor i matbutiken, vet vart det finns god mat (och inte så god mat) man känner sig säker på vägarna osv.
Man känner sig säker, och kallar platsen för "Hemma".
så kände jag för Koh Lanta... tills i förrgår...
Jag och Tessan möts upp på ett av våra stam-hak på stranden för att käka middag och berätta om vår dag (eftersom vi spenderade dem på skilda håll)
maten är god, solnedgången är på väg och vi hör mjukt mullrande i bakgrunden.
vi himlar med ögonen och tänker "jahaja, så det ska regna ikväll igen, vad ovanligt!"
En kraftig smäll, vi hoppar till lite...shit, vad mysigt med lite ordentlig åska!
Jag hinner knappt tänka klart tanken innan det smäller igen, denna gång med otrolig kraft som gjorde att det började ringa i öronen.
Vi skriker till, och börjar skratta åt våra höga ljud....
tills vi hör ett till högt ljud..
en kvinna som skriker.
vi ser rök som kommer från Bungalowen brevid, och hur alla på stranden sätter fart i full aketa mot den rykande hyddan.
Mitt hjärta stannar, och Tessan sätter instinktivt händerna för munnen.
Blixten har slagit ner i en av massage-hyddorna brevid, palmen ovanför och i en av massage-tjejerna...
det var hon som skrek.hon brann.
vi beger oss fort mot huvudbygnaden för att betala räkningen, och för att söka skydd.
Jag ville bara springa mot platsen, man kanske kunde hjälpa?
när jag senare tänker på det så slår det mig som en väldigt naiv tanke.
Tessan kan inte säga ett ord, och jag har fortfarande ont i bröstet.
En kvinna kommer fram till baren, skakandes och beställer två stora whiskey.
När jag tittar ner på mina egna händer som spastiskt håller i två stora öl, tänker jag att jag skulle ha gjort detsamma.
Alla samlas, alla måste ha nåt för att lugna nerverna, alla pratar, lyssnar och tittar.
senare får vi veta att tre människor har förts till sjukhus (vi blir nervösa eftersom KohLantas sjukhus knappast är byggt för akuta fall, speciellt inte blixtnedslag)
två har skadats allvarligt av bråten tillhörande hydda och palm, en träffad av blixten, förmodligen död.
jag gick runt igår och tog bilder på vraket...brända träbitar överallt, och bara ett plockepinn kvar av det som dagen innan var ett gulligt massage-företag.
och platsen jag spenderade mina sista timmar med Tony.
nu i efterhand, även om det är smaklöst, så har jag och Tessan skämtat om det.
vi var liksom tvungna för att ta bort chocken.
vi började fokusera på det roliga i att det faktiskt var "min och tonys hydda" som hade blivit träffad.
tecken från gud?
jag är en syndare?
sex innan äktenskapet är fel?
jag och Tony ska aldrig mer se varandra, då dör människor?
kanske låter sjukt, men vi blev tvungna att avdramatisera det, för när jag fortfarande tänker på det...
så stannar mitt hjärta.
och det tror jag det kommer göra för evigt.
Man känner folk, hittar överallt, man vet när sophämtning och vattenpåfyllning är, folket runt omkring en har en historia man känner till. man nickar åt människor i matbutiken, vet vart det finns god mat (och inte så god mat) man känner sig säker på vägarna osv.
Man känner sig säker, och kallar platsen för "Hemma".
så kände jag för Koh Lanta... tills i förrgår...
Jag och Tessan möts upp på ett av våra stam-hak på stranden för att käka middag och berätta om vår dag (eftersom vi spenderade dem på skilda håll)
maten är god, solnedgången är på väg och vi hör mjukt mullrande i bakgrunden.
vi himlar med ögonen och tänker "jahaja, så det ska regna ikväll igen, vad ovanligt!"
En kraftig smäll, vi hoppar till lite...shit, vad mysigt med lite ordentlig åska!
Jag hinner knappt tänka klart tanken innan det smäller igen, denna gång med otrolig kraft som gjorde att det började ringa i öronen.
Vi skriker till, och börjar skratta åt våra höga ljud....
tills vi hör ett till högt ljud..
en kvinna som skriker.
vi ser rök som kommer från Bungalowen brevid, och hur alla på stranden sätter fart i full aketa mot den rykande hyddan.
Mitt hjärta stannar, och Tessan sätter instinktivt händerna för munnen.
Blixten har slagit ner i en av massage-hyddorna brevid, palmen ovanför och i en av massage-tjejerna...
det var hon som skrek.hon brann.
vi beger oss fort mot huvudbygnaden för att betala räkningen, och för att söka skydd.
Jag ville bara springa mot platsen, man kanske kunde hjälpa?
när jag senare tänker på det så slår det mig som en väldigt naiv tanke.
Tessan kan inte säga ett ord, och jag har fortfarande ont i bröstet.
En kvinna kommer fram till baren, skakandes och beställer två stora whiskey.
När jag tittar ner på mina egna händer som spastiskt håller i två stora öl, tänker jag att jag skulle ha gjort detsamma.
Alla samlas, alla måste ha nåt för att lugna nerverna, alla pratar, lyssnar och tittar.
senare får vi veta att tre människor har förts till sjukhus (vi blir nervösa eftersom KohLantas sjukhus knappast är byggt för akuta fall, speciellt inte blixtnedslag)
två har skadats allvarligt av bråten tillhörande hydda och palm, en träffad av blixten, förmodligen död.
jag gick runt igår och tog bilder på vraket...brända träbitar överallt, och bara ett plockepinn kvar av det som dagen innan var ett gulligt massage-företag.
och platsen jag spenderade mina sista timmar med Tony.
nu i efterhand, även om det är smaklöst, så har jag och Tessan skämtat om det.
vi var liksom tvungna för att ta bort chocken.
vi började fokusera på det roliga i att det faktiskt var "min och tonys hydda" som hade blivit träffad.
tecken från gud?
jag är en syndare?
sex innan äktenskapet är fel?
jag och Tony ska aldrig mer se varandra, då dör människor?
kanske låter sjukt, men vi blev tvungna att avdramatisera det, för när jag fortfarande tänker på det...
så stannar mitt hjärta.
och det tror jag det kommer göra för evigt.
faller isär...
Här sitter jag i paradiset.....och allt är på väg mot helvetet...
Den senaste veckan har verkligen allt skitit sig.
jag mår piss... inte bara det att jag fysiskt mår skit (kanske beror på gårdagen) men magontet vägrar ge sig, jag har ingen aptit och mår konstant illa.
men dessutom så har mitt autogiro inte funkat, så inga räkningar är betalda.
och nu får jag ett jävla mejl...
"ditt studiestöd kommer avslutas pga. ej tillräckliga poäng..."
så vad gör jag nu?
apati blandat med panik är en väldigt lustig känsla.....
jag älskar verkligen att vara här, det är ett underbart land, med underbara människor...
men just nu gråter jag..
jag orkar inte.
det finns ju dessutom ingenting jag kan göra härifrån, och måste förlita mig på hjälp hemifrån,och invänta hemresedagen.
jag är så fruktansvärt trött och ledsen att jag snart går av.
jag vill ha köttbullar med stuvade makaroner..
jag vill ha min familj,
jag mår säkert bättre imorgon, men just nu är jag förtvivlad.
dessutom så saknar jag Tony..
jag skulle verkligen behöva lite kramar och pussar just nu.
(känns helt sjukt att jag saknar honom..det var ju liksom inte meningen)
och kristina..jag saknar kristina så mycket att det gör ont.
vi har ju aldrig varit borta från varandra så här länge...
jag tror tessan tycker jag är tråkig, men jag orkar verkligen inte.
hon är så underbar..lilla snuttan.
jag hoppas att jag inte förstör för henne..
just nu är hon ock kvällsbadar..snutt
jaja...jag kanske skriver nåt mer upplyftande och intressant om några dar..men just nu behövde jag bara skriva av mig.
jag saknar er!
Den senaste veckan har verkligen allt skitit sig.
jag mår piss... inte bara det att jag fysiskt mår skit (kanske beror på gårdagen) men magontet vägrar ge sig, jag har ingen aptit och mår konstant illa.
men dessutom så har mitt autogiro inte funkat, så inga räkningar är betalda.
och nu får jag ett jävla mejl...
"ditt studiestöd kommer avslutas pga. ej tillräckliga poäng..."
så vad gör jag nu?
apati blandat med panik är en väldigt lustig känsla.....
jag älskar verkligen att vara här, det är ett underbart land, med underbara människor...
men just nu gråter jag..
jag orkar inte.
det finns ju dessutom ingenting jag kan göra härifrån, och måste förlita mig på hjälp hemifrån,och invänta hemresedagen.
jag är så fruktansvärt trött och ledsen att jag snart går av.
jag vill ha köttbullar med stuvade makaroner..
jag vill ha min familj,
jag mår säkert bättre imorgon, men just nu är jag förtvivlad.
dessutom så saknar jag Tony..
jag skulle verkligen behöva lite kramar och pussar just nu.
(känns helt sjukt att jag saknar honom..det var ju liksom inte meningen)
och kristina..jag saknar kristina så mycket att det gör ont.
vi har ju aldrig varit borta från varandra så här länge...
jag tror tessan tycker jag är tråkig, men jag orkar verkligen inte.
hon är så underbar..lilla snuttan.
jag hoppas att jag inte förstör för henne..
just nu är hon ock kvällsbadar..snutt
jaja...jag kanske skriver nåt mer upplyftande och intressant om några dar..men just nu behövde jag bara skriva av mig.
jag saknar er!
äldre britter for the win!
ja, jävlar.....
efter en veckas suktande så blev han "min".
denna underbart torra,dryga britt med ett sense of humour som ingen annan jag mött.
jag föll ju för fan pladask!
men så i torsdags, efter låååååånga konversationer på the Ozone, frågade han om jag ville ta en strandpromenad.
öh...
tessan hade ju redan försvunnit iväg med Patrik och Jonna/Anisha hade ju dragit för länge sedan...
så, ja. (!)
efter en stunds promenerande i vattenbrynet:
"-Is it alright if I hold your hand?"
hjärtat hoppade till lite..
"sure"
lite "lätt" prat om Bangkok Hilton...
"-Would you mind terribly if I were to give you a kiss?"
Tonys blick blev plötsligt lite lätt busig när han höjde på ena ögonbrynet.
"I wouldnt mind at all.."
så där stod man, på en varm sandstrand tätt omslingrad av en underbar man och känner hur vågorna sköljer över fötterna..
ingenting...har någonsin varit så perfekt...
"-You know, I ve had my eye on you for quite some time now.." den släpiga london-accenten rev som sandpapper.
"Oh, really" sa jag sarkastiskt..
(Fockin hell!) :-D
Drinken "sex on the beach" kommer ha en helt ny innebörd för mig, from now on...
efter en veckas suktande så blev han "min".
denna underbart torra,dryga britt med ett sense of humour som ingen annan jag mött.
jag föll ju för fan pladask!
men så i torsdags, efter låååååånga konversationer på the Ozone, frågade han om jag ville ta en strandpromenad.
öh...
tessan hade ju redan försvunnit iväg med Patrik och Jonna/Anisha hade ju dragit för länge sedan...
så, ja. (!)
efter en stunds promenerande i vattenbrynet:
"-Is it alright if I hold your hand?"
hjärtat hoppade till lite..
"sure"
lite "lätt" prat om Bangkok Hilton...
"-Would you mind terribly if I were to give you a kiss?"
Tonys blick blev plötsligt lite lätt busig när han höjde på ena ögonbrynet.
"I wouldnt mind at all.."
så där stod man, på en varm sandstrand tätt omslingrad av en underbar man och känner hur vågorna sköljer över fötterna..
ingenting...har någonsin varit så perfekt...
"-You know, I ve had my eye on you for quite some time now.." den släpiga london-accenten rev som sandpapper.
"Oh, really" sa jag sarkastiskt..
(Fockin hell!) :-D
jag vill bara komma härifrån!
Soon, my pretty....soon......
allt är över...
6 förjävliga månader är över, från och med imorse...
Jag har med varje andetag, längtat efter det här.
Jag har med varje greppande hand försökt hålla kvar vid allt som gör att jag mår bättre, allt som gör att jag mår bra.
Varje fiber i min kropp har skrikigt; "DU ORKAR INTE MER!" "LÄGG AV!" "VARFÖR FÖRSÖKER DU LÅTSAS?!"
men nu.....nu behöver jag inte låtsas mer.
okej, jag ska väl inte ropa hej ännu, har förmodligen två-tre veckor av illamående, och förjävlighet som vanligt framför mig...
men sen....
aldrig mer.
ikväll ska jag ha kul.
Jag har med varje andetag, längtat efter det här.
Jag har med varje greppande hand försökt hålla kvar vid allt som gör att jag mår bättre, allt som gör att jag mår bra.
Varje fiber i min kropp har skrikigt; "DU ORKAR INTE MER!" "LÄGG AV!" "VARFÖR FÖRSÖKER DU LÅTSAS?!"
men nu.....nu behöver jag inte låtsas mer.
okej, jag ska väl inte ropa hej ännu, har förmodligen två-tre veckor av illamående, och förjävlighet som vanligt framför mig...
men sen....
aldrig mer.
ikväll ska jag ha kul.
översvällande värme
Jaha...efter någon vecka av host-attacker och feber-frossa så bröt det till slut ut.
vaknade med näsblod och 40+ i temp..
ligger hemma och halsar te och vitamin-drycker...har även unnat mig lite belgisk choklad, gillar inte choklad annars,men just idag kändes det som ett bra alternativ..
ska gå och bada strax.
Förövrigt, hur kul är det inte att Peter Andre och Britney Spears räknas till "abiviant rock" på Jango....!
hahaha...
dom hamnade tillsammans med "liknande" musik som Krist Kristofferson, Eric Clapton, Boz Scaggs och The Smiths...
man har bara så roligt som man gör på sig.
vaknade med näsblod och 40+ i temp..
ligger hemma och halsar te och vitamin-drycker...har även unnat mig lite belgisk choklad, gillar inte choklad annars,men just idag kändes det som ett bra alternativ..
ska gå och bada strax.
Förövrigt, hur kul är det inte att Peter Andre och Britney Spears räknas till "abiviant rock" på Jango....!
hahaha...
dom hamnade tillsammans med "liknande" musik som Krist Kristofferson, Eric Clapton, Boz Scaggs och The Smiths...
man har bara så roligt som man gör på sig.
I love you, Ricky.
min absoluta favorit, Ricky Gervais har varit i nyheterna....
I hans nya show (som man kan lyssna på i helhet på podcast) så är han ganska grov (ovanligt)
mot överviktiga människor, och speciellt de som förminskar magsäcken och dyl.
han har fått otroligt mycket skit för det han har sagt....
och folka har verkligen tagit åt sig (förmodligen tjockisar)
här är hans kommentar (direkt kopierat från hans underbara blog):
I heard someone on the radio once say that they were tired of the prejudice aimed at the overweight. They said something like "you're not allowed to make fun of gay people, so why are you allowed to make fun of fat people? It's the same thing."
It's not the same thing though, is it? Gay people are born that way. They didn't work at becoming gay. Fat people became fat because they would rather be that way than stop eating so much. They had to eat and eat to get fat. Then, when they were fat they had to keep up the eating to stay fat. For gayness to be the same as fatness, gay people would have to start off straight but then ween themselves onto cock. Soon they're noshing all day getting gayer and gayer. They've had more than enough cock... they're full... they're just sucking for the sake of it. Now they're overgay, and frowned upon by people who can have the occasional cock but not over indulge.
When a doctor tells me that that's how you become gay, I'll stop making jokes about fat people.
underbart..
han har även sagt detta:
"Im fat, and I know it! Its nothing Ive been trying to hide, And I quite like beeing a bit pudgy. Why dont I get offended when you mock my eatinghabits or the fact that I look like a stuffed penguine? BECAUSE IM FAT, AND I KNOW IT!
Its like telling a pregnant woman; "You look pregnant in that thing..." ITS BECAUSE I AM, YOU SILLY TWAT!"
åhh.....love him...
I hans nya show (som man kan lyssna på i helhet på podcast) så är han ganska grov (ovanligt)
mot överviktiga människor, och speciellt de som förminskar magsäcken och dyl.
han har fått otroligt mycket skit för det han har sagt....
och folka har verkligen tagit åt sig (förmodligen tjockisar)
här är hans kommentar (direkt kopierat från hans underbara blog):
I heard someone on the radio once say that they were tired of the prejudice aimed at the overweight. They said something like "you're not allowed to make fun of gay people, so why are you allowed to make fun of fat people? It's the same thing."
It's not the same thing though, is it? Gay people are born that way. They didn't work at becoming gay. Fat people became fat because they would rather be that way than stop eating so much. They had to eat and eat to get fat. Then, when they were fat they had to keep up the eating to stay fat. For gayness to be the same as fatness, gay people would have to start off straight but then ween themselves onto cock. Soon they're noshing all day getting gayer and gayer. They've had more than enough cock... they're full... they're just sucking for the sake of it. Now they're overgay, and frowned upon by people who can have the occasional cock but not over indulge.
When a doctor tells me that that's how you become gay, I'll stop making jokes about fat people.
underbart..
han har även sagt detta:
"Im fat, and I know it! Its nothing Ive been trying to hide, And I quite like beeing a bit pudgy. Why dont I get offended when you mock my eatinghabits or the fact that I look like a stuffed penguine? BECAUSE IM FAT, AND I KNOW IT!
Its like telling a pregnant woman; "You look pregnant in that thing..." ITS BECAUSE I AM, YOU SILLY TWAT!"
åhh.....love him...
