mansgrisen

jag trivs inte.
jag skulle tillochmed kunna säga att jag är olycklig.
jag hatar mitt jobb, och det har lett till att jag inte har nåt liv, inte så lätt när man jobbar natt/helg.
Jag trivs inte med min kropp och hur jag ser ut, men har inte styrkan att ändra på det.
Jag älskar någon som inte älskar mig.

Jag blir inte förvånad längre när tårarna bryter fram på bussen, eller i mataffären eller vartsom helst,
det händer ju varje dag nu..varför skulle jag bry mig.

jag känner mig bara tom.
ingenting har någon slags mening, jag har ingenting att se fram emot.

försöker dra på mig nåt slags leende, men inget gör mig glad på riktigt.

jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur det här....jag förstår inte vad jag håller på med..

jag längtar hem..

jaja...
nu ska jag dricka kaffe och gå till jobbet.