mansgrisen

 Trött på att saker bara går runt runt och fortfarande inte tar mig nånstans.
kanske inte fysiskt Nånstans utan mer det där psykiska Nånstans som jag tror att min jävligt rastlösa generation letar efter.

Jag jobbar på, försöker sköta mig så gott det går, och Ja, jag har hellre roligt än tråkigt...är det något konstigt?

enligt dom äldre...tydligen.

det räcker tydligen inte med att göra bra ifrån sig i skolan, betala räkningar och sträva efter nått bättre.

nej.

varför är man inte politiskt aktiv, fackligt aktiv, organiserad och mer driven för att rädda miljön, världen och sälarna?

fy skam, att man vill ta sig en öl redan efter plugget på en tisdag, åka finlandsfärja och sjunga karaoke..

vad gör det för ditt samhälle?

men faktum är, att man orkar inte hur mycket som helst. jag skulle gärna göra mer, verkligen! men just nu är jag 23, men en labil ekonomi och ett labilt psyke som är tillräckligt överhettat med stress för att överhuvudtaget kunna tänka på nåt annat än cirkeln omring mig.

Jag får dåligt samvete när jag ser barn som svälter, Änkor som försöker försörja sig som bärplockare i Baltikum och knappt klarar sig.

men just nu satsar jag faktiskt på att utbilda mig, "klippa mig och skaffa mig ett jobb" som ´gör att jag kan göra tid för dessa saker i framtiden.

Är inte det en bättre långtidssatsning, än att man är utbränd vid 25, och inte kan hjälpa nån?



(men Kudos till er som kämpar, försöker och orkar...det är bara det att jag inte gör det...just nu.)



 <----- Mei Lahn