mansgrisen

smink-tokig buffy-nörd, med hjärtat i musiken.

flyttflyttflyttflyttflyttflytt......flyt?

när hoppet sprider sig

Mhm......varför är det varmt i magen?
är magsåret tillbaka?
Jag har ryckningar i kinderna...
nä, vad läskigt det här var, och varför klappar hjärtat så himlans mycket?
Det är säkert hjärtproblemet.
men...varför är jag så lätt i huvudet? drack jag igår?
Jaha, då får man väl en stroke också....satans skitkropp..
Konstigt, det där skämtet pappa sa var ju faktiskt lite roligt... är jag arg? är det därför jag visar tänderna?
Gud vilken god cigg det där var! har jag nytt märke? har nån gett mig hasch?
jaha, så dör man väl av en överdos istället. allt fint: "politiker-dotter död av multipla droger i blodet, befaras langa till barn i förort" bra sätt att göra sin sorti.

men, nä...så var det inte....

kanske bara är det att....





jag är glad.

för jag behövde må sämre.....

I lördags hade jag väldigt roligt!
Kryssning med boysen, spelning med Du och Jag , rolig karaoke, och ja, tillochmed lite hångel!
för en gångs skull tog jag det ganska lugnt, och var inte fullast (sneglar mot Jockes håll)
blev lite sent, somnade runt 04, ganska trött men nykter och glad!

05.30- vaknar och mår otroligt illa, tänker att det är sjögången eftersom det har blåst storm hela natten. dricker vatten och resorb och lägger mig igen...
10 min senare kaskad-kräks jag på toan.
jaja..har aldrig varit sjösjuk, nu har jag kräkts och mår lite bättre..kanske är så här det är?

hela dagen spenderas i en mörk hytt, drickandes vatten och kräkandes var tionde minut.
Jonas är underbar, köper ramlösa och klappar på mig.

När det är ungefär två timmar kvar till landgång, och jag bara mår sämre och sämre (kräks galla och blod och är blå om läpparna på slutet) så ger jag upp, och ber Jonas kolla om det finns en läkare på båten, eller om dom kan fixa så det finns en när vi kommer i hamn?

Läkar-tjejerna kommer till hytten, och frågar ut mig och vad som har hänt. Jag hör på deras röster att dom har sett och hört allt, men de är snälla och rara och undrar om jag kan ta mig till sjukhytten?

försöker... svar: Nej. benen bär inte.

rullstol.
tårar upp lite när jag tänker på att jag ska rullas genom färje-korridorerna som världens alkoholist, i mjukiskläder och med kräkspåsen i högsta hugg.
men tjejjerna förstår och rullar mig bakvägen (hahah...dirrty...bakvägen)

prover och vätskedropp, värmefiltar, febertermometrar, pinsamma frågor och fyllon som försöker ta sig in. kräkspåsar och förstående vänner.
Grabbarna svänger förbi för att säga hejdå, då har Jonas redan packat mina saker och försöker plocka ut vad jag kan behöva med mig. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom!
skäms och gråter lite när jag börjar kräkas igen.

den ena läkartjejen säger att det är hennes sista dag som AT, nästa dag får hon köra själv, och det enda dom inte hade haft var en diabetiker.
tänker att; jaha, det var ju kul att det här gynnade nån...!
skämtar lite och säger att; ja, mig kan du öva på så mycket du vill!

båten går i land, och ambulanskillarna kommer ombord.
snabbt som attan får dom ner mig till rampen när de konstaterar att mitt blodsocker ligger runt 30.
rampen är blöt och hal, hur fan hade dom tänkt sig det här? jag som inte kan gå på vanlig mark?

då svingar den stora,starka, snygga amulansföraren upp mig i armarna och hoppar över rampen.
(dagens höjdpunkt)
och vi ilar iväg till Sös.
på vägen lyckas jag faktiskt (i sann ellen-maner) dra snuskiga skämt om hur snyggingen inte får in den hela vägen (droppnålen) och fnittnar hintande när han sätter ekg-elektroder på bröstet...eller nåt sånt. sen kräks jag.
han skrattar med hela kroppen, som en stor björn, och jag tror jag är kär. :-)

väl inne på akuten kommer jag inte ihåg så mycket, allt är ett virrvarr av konstiga människor, dropp, nålar elaka blickar och gliringar om kvällen innan.
kommer bara ihåg att jag skäms, är ledsen och förnedrad.

men björnen är med mig hela vägen, håller min hand och förklarar vad dom håller på med.
han hittar en tofs åt mig, och tar bort mitt nagelack (finger ekg-funkar tydligen inte ihop med rött nagellack)
sen försvinner han....
och jag.

vaknar på diabetesavdelningen av att nurse Ratched skriker åt mig och frågar hur mycket jag har druckit, och vad jag har hållit på med.
jag kan inte känna mina fötter.

rabblar mitt personnr 400 ggr, säger mina föräldrars namn och telefonnr, och säger att jag faktiskt inte har druckit något!
dom tror mig inte, förens efter 4 alkoholtester visar 0.00 (vilket det även gjorde på båten)
saknar Jonas och Björnen, och mamma.
sen är jag medvetslös.

vaknar ett dygn senare, känner fortfarande inte fötterna, men jag har slangar överallt.
en snäll svensk-finsk sköterska kommer in med blåbärsoppa och förklarar vad som hade hänt.
"Huurrrrrr, maarrr doo Älllleeenn?"

förmodligen så har jag blivit akut magsjuk under natten.
Och jag, med mitt "logiska" tänkande, tänker att ingen mat-inget insulin = ta inte sprutan
vilket ledde till akut Keton-förgiftning (i stort sett- sockeröverdos)

så, nu är jag hemma efter denna vistelse, förnedrad, sjuk, stickmärken överallt och med en förstörd strupe.

jag är så arg på läkaren och på vissa av sköterskorna som dömde mig på förhand så fort de fick höra ordet finlandsfärja, visst, det finns det anledning till, men man tycker att utbildad läke-personal borde åtminstone lita på testerna?

men jag är också jävligt arg på mig själv, man tycker att efter snart 22 år, så borde jag ha lärt mig allt om det jag lever med, eller?

nu är det recovery på G, och hålla tummarna över att jag kan komma igen i plugget.



(Btw. jag var så uttorkad att de bedövade fötterna för att få in vätske-droppet, därför kände jag dem inte)

vila, vaddå vila?

 Trött på att saker bara går runt runt och fortfarande inte tar mig nånstans.
kanske inte fysiskt Nånstans utan mer det där psykiska Nånstans som jag tror att min jävligt rastlösa generation letar efter.

Jag jobbar på, försöker sköta mig så gott det går, och Ja, jag har hellre roligt än tråkigt...är det något konstigt?

enligt dom äldre...tydligen.

det räcker tydligen inte med att göra bra ifrån sig i skolan, betala räkningar och sträva efter nått bättre.

nej.

varför är man inte politiskt aktiv, fackligt aktiv, organiserad och mer driven för att rädda miljön, världen och sälarna?

fy skam, att man vill ta sig en öl redan efter plugget på en tisdag, åka finlandsfärja och sjunga karaoke..

vad gör det för ditt samhälle?

men faktum är, att man orkar inte hur mycket som helst. jag skulle gärna göra mer, verkligen! men just nu är jag 23, men en labil ekonomi och ett labilt psyke som är tillräckligt överhettat med stress för att överhuvudtaget kunna tänka på nåt annat än cirkeln omring mig.

Jag får dåligt samvete när jag ser barn som svälter, Änkor som försöker försörja sig som bärplockare i Baltikum och knappt klarar sig.

men just nu satsar jag faktiskt på att utbilda mig, "klippa mig och skaffa mig ett jobb" som ´gör att jag kan göra tid för dessa saker i framtiden.

Är inte det en bättre långtidssatsning, än att man är utbränd vid 25, och inte kan hjälpa nån?



(men Kudos till er som kämpar, försöker och orkar...det är bara det att jag inte gör det...just nu.)



 <----- Mei Lahn

Svinflunsan..?

så vacker.

I like living this way, I like loving this way

insikter..

the king is dead, long live the king....

Vaknade tidigt på fredagen och fick en chock när jag kollade text-tv.
På samma sätt som jag fick höra att Lady Di var död,eller när de första bilderna på twin towers kom upp på tv, så kunde jag inte få min hjärna att förstå att det var sant.
"det måste va ett skämt" "det är är bilder från en film" osv.

men inte.

Michael Jackson är död.

min första skiva var Dangerous.

min första kyss hände  med "Rock with you" i bakgrunden.

Och liksom många andra så tycker inte jag att festen riktigt har kommit igång innan man har hört en Jackson låt.

Kalla mig naiv, men jag har aldrig trott på de hemska anklagelserna om honom.
hade han en hemsk uppväxt? visst. Hade han miljoner av trogna fans? absolut. Gjorde han galna val, och umgicks med fel människor? självklart!
men var han pedofil....? jag har otroligt svårt att tro det.

dåligt omdömme...det är nog ganska uppenbart.

men in i det sista, så har jag alltid haft hopp för honom, och nu när han skulle ut på turne igen så jublade jag innombords, och visste att det skulle bli helt jävla otroligt.
för allt till trots så har (enligt mig) MJ aldrig gjort någonting dåligt inom musiken.
mindre bra, absolut! smörig, så innutavhelvete!
men dåligt....aldrig.

men förutom hans geniala musik och scenframträdande, så är det jag kommer bära med mig från Michael Jackson
hans ständiga, och stenhårda optimism.

för genom alla skadaler, tortyr och rabalder, så har han kämpat.
han ville verkligen göra världen till en bättre plats (även om han ibland tänkte lite fel)
han var ärligt upprörd över krig och människorov, och brott mot barn.
jag tror att han verkligen försökte göra allt i sin makt för att sprida glädje och kärlek.

tills vi bröt ner honom.

lite som när jag hörde Tomas DiLeva säga, med bittra ögon "jag har gett upp det det där med regnbågar".

jacksons kropp  var sliten, men det han faktiskt dog av förklarar allt...
han dog bokstavligen av ett brustet hjärta.

ännu en träff till ända...

Så, nu är helgens BF- bravader slut och man lämnas med en tom känsla och en rastlöshet som inte är av denna värld.
har mått oförskämt bra trots allt.
Akutbesök, tyska läkare och medikamenter av olika sort.
Idag mår jag inte alls bra, varje gång jag försöker resa mig så snurrar allt och huvudet får en rush av smärta.
tror inte det är sjukdom, utan det faktum att jag inte har alla underbara BFare runt mig! 

Bäst i helgen tror jag ändå var kändischaraderna!
Erikeds beskrivningar:

"fet kille i rosa!" - Barbapappa
"Han är randig och kissemissig!" -Garfield (med obeskrivliga katt-möter Thriller, moves till!)

eller Björns:
"Hon fick inte åka buss!" - Rosa Parks

haha! otroligt bra, hade kunnat leka hela natten!

här kommer lite bilder (som jag har snott) från helgen:

<--kalle förstår inte att eriked klarar av "cowboys from hell"
<---fredrik har en förkärlek för tossiga hattar.
<-- jag förklarar för tessan om tyska läkaren..



<---by my pretty floral bonnet, I will end you!
<--världens finaste Annika!
<-----vi är släkt, och det syns..

<--- hardcore, baby!
<----det finns ingen som fredrik adolvssson.
<---min fina lilla ängel, nu är det inte många dagar kvar.....

sick and tired...of always being sick and tired!

jomenvisst serrö!
sjukdom slår ju alltid till när man har som mest att göra, inte har nog med tid för nåt, och fyrahundratrettielva underbara BFare kommer till helgen.
såklart!

jag är en sån karl när jag blir sjuk!
inte när det är allvarligt, då stålsätter man sig och hanterar det.
men när influensa-lunginflammation-förkyld- ont i öronen meseriet slår till,
då blir jag gnällig som fan, tycker så synd om mig själv och vill hem till mamma!

det var roligt på valvakan igår iallafall!
trodde det skulle komma mer folk, men man fick träffa lite släkt och gamla bekanta och dricka öl, så det var kul!
trots resultaten!

+att det var roligt att få ta kristinas valvaksoskuld! tihi!

  <------------så här ser jag ut idag......jag lovar...

vad ska man säga...

uppenbarligen så tyckte inte världen att jag var cynisk nog....
tack för att du gav mig 3 dagar att prova på drömjobbet, gav mig hopp för framtiden och fick mig att känna mig lite tryggare innan du slet det ifrån mig.




                                                                                 tack.





det är  skittråkigt när bortskämda människor klagar om sitt liv på en patetisk blogg......så här kommer bilder som lättar upp vardagen...























jag gå alltid in på den här hemsidan när jag mår piss...hjälper för stunden, speciellt ihop med solsken och en överjävligt stark rom och cola.







alla bilder är från icanhascheezburger.com

ångest...vad ovanligt.

när bubblan spricker.

faller isär...